År 1840 kom världens första frimärke ut. Det var i England som ämbetsmannen Rowland Hill bestämt att försändelser och post numera skulle betalas efter försändelsens vikt och inte efter postvägens längd, vilket tidigare gällt. Samtidigt införde man förskottsbetalning, vilket gjorde att brevbärarna slapp hantera betalningen på plats. Detta gjorde att både postpersonal och brevbärare sparade tid och ledde till att det blev mycket billigare att skicka försändelser med posten.
Frimärkets intåg i Sverige år 1855
Även i Sverige blev det nu enklare och billigare att skicka post när frimärkena hade införts. Ett inrikesfrimärke kostade år 1855 fyra skilling banco, vilket var vad en vanlig arbetare tjänade på en och en halv timmes arbete. Under denna tid fanns en oro hos både postmästarna på postkontoren och brevbärarna ute i landet, då de var rädda att förlora sina jobb när kunden kunde frankera och posta själva.
Posthanteringen under förändring
Det dröjde dock ytterligare några år innan det svenska folket kom att anamma frimärkena och det var först då som brevskrivandet sköt i höjden. 1850 skickades cirka 7 miljoner brev i Sverige, medan år 1855 antalet hade ökat till 9,3 miljoner. 1870 uppgick försändelserna till hela 19,5 miljoner brev! De privata transporterna ökade också via posten när man exempelvis nu kunde skicka hemodlad potatis till sina anhöriga i en annan stad.
När brevskickandet ökade så enormt ökade också behovet av fler brevlådor ute i landet. Detta ledde till att fler hantverkare fick jobb med att tillverka brevlådor och att Poststyrelsen bad brevbärarna ge förslag på bra placeringar av de nya brevlådorna. Till och med ett nytt yrke infördes. Man kunde nu bli utsedd att bli en brevlådevårdare för 10 riksdaler om året. Man skulle då sköta om sin brevlåda enligt instruktioner från Poststyrelsen.